Blog Image

Spirit - ARC 2007

Lägesrapport, dag #9, 3/12

ARC 2007 Posted on 2007-12-03 22:09:41

3/12 Dag 9, Måndag

Söndagkvällen börjades med Robert vid rodret. Han
har blivit en bra kompis till oss alla. Natten i
övrigt dominerades av en frontpassage. Vi har upplevt många olika väder på bara
några timmar. Vinden har blåst från 100 till 280 grader och
mellan 8 och 28 knop. Bitvis har det regnat både katter och hundar. Båten lutar
och det susar i skrovet när vattnet forsar förbi. Madrasserna i våra kojer lär
vara av ypperlig kvalitet. Vi spenderar dock större delen av vår sovande tid
rullandes efter väggarna. Över lag har vi kunnat hålla hygglig fart och kurs mot
mål. Bältet med svag vind lär vara nära nu. Håll tummarna för att vi skall
ta oss igenom på kort tid och utan att förlora ytterligare placeringar. Utanför
liknar det just nu mer en seglingsbroschyr for Nordsjön än för
passadvindssegling på Atlanten. Det finns dock en stor skillnad, nämligen
temperaturen. Vi har det så bra ombord på alla sätt och vis.

En ögonblicksbild av läget just nu:
Pia styr
Peder står bredvid och vill styra
Tompa testar stoppningen på madrassen i
hytten
Erik läser seglingstidning i salongen
Anders sitter framfor datorn i
radiohytten

Dagens lunch bestod av Pias goda tonfisk och
äggmacka. Till middag blir det entrecote med spännade örtsmor från i
förrgår.

Pia ropar just nu att något som ser ut som en val siktats en bit nord
om oss! Vi beslutar att falla av och gå ner och titta på den. När vi kommer
närmare ser vi att det är en övergiven båt. Obehagligt. Som synes av kopian på
Eriks mail till ARC är det vad vi tror en övergiven flyktingbåt. Full med
bränsledunkar och någon form av bränsle, troligen bensin, som skvalpar omkring i
båten, och fullt med flytande flipp-flopp skor. Vi tog kontakt med MRCC (Marine
Rescue Control Center) och rapporterade samt frågade om råd. Båten var 10-12 m
lång, utan överbyggnad och vi såg ingen överlevande. Då båten var som sagt full
med flytande bränsle och att gå ombord var ej att tänka på. Vi cirklade ca
30 min. Sannolikt var det en afrikansk flyktingbåt på väg till Gran Canaria. Det
är ca 2.000 M härifrån till närmaste afrikansk kust så den har drivit många
veckor.

Hela händelsen är obehaglig dels med tanke på de mänskliga öden som ligger
bakom och dels med tanke på att det kommer ca 200 båtar bakom oss som delvis
kommer segla genom området på natten. Vi har som sagt rapporterat händelsen
enligt skolboken och varning kommer gå ut till övriga båtar i området. Vad som
hänt med de ombordvarande kommer vi inte få reda på. Man kan hoppas att de
fått motorstopp utanför Gran Canaria och valt att simma iland. Kanske har någon
överlevt. Vi kommer aldrig få reda på det.

Vi har nu återgått till seglingen och är på väg i lätt vind mot Saint
Lucia.



Inte alls en pudel

ARC 2007 Posted on 2007-12-03 10:54:03

Inlägg från Spirit #2: (Mottaget från satellit-mail)

För läsaren av den har bloggen kan det möjligtvis ha framgått att det pågår ett drev mot en av besättningsmedlemmarna på båten.

Jag talar naturligtvis om vår ordinarie krönikörs raljerande om en persons val av huvudbonader. Varför han valt att ge sig på mig har jag ingen aning om. Visserligen råkade jag nämna att han en gång drabbats av den maskulina åkomman “musarm” för den övriga besättningen. Något som han berättat för mig i förtroende under en lång mörk nattvakt. Men jag brukar ju å andra sidan stötta honom gentemot dom andra när de retar honom för att det går som långsammast när han kör båten. Hur som haver. Mössan är ett väldigt underskattat plagg och den har ett odiskutabelt värde för den transatlantiske resenären. Den är tjusig att se på och den skänker sin bärare en förstärkt pondus och gravitas. Själv har jag valt en kollektion av mössor som täcker dom flesta situationer som kan uppstå under resan.

Jag har en medeltjock windstopper (svart med lite vitt på), en medeltjock till tjock fleecemössa (det var denna som AA i sitt barhuvade oförstånd kallade för en “windstopper” i ett av hans tidigare hatmail). Jag har dessutom en lite grundare rund modell som är lätt vattenavstötande (svart) och en i tunnt fleece (grön). För lite svalare väder har jag valt att ta med en tunn rund mössa i något slags syntetmaterial (vit) och ett par supertunna “tunnelmössor” (hål raktigenom). Samtliga av märket “Houdini”.

Med denna klara,kraftfulla och rationella förklaring till det ensidiga drev som Ni tidigare kunnat ta del av menar jag att debatten blivit lite mer balanserad, ja om den inte rent av börjar väga över i en för mössbäraren gynnsam riktning.

Tack för er förståelse



Lägesrapport, dag 8 – 2/12

ARC 2007 Posted on 2007-12-03 10:52:56

2/12 Dag 8, Söndag

Robert blev beordrad att ta nattvakten. Det räcker då att en person fastkrokad i sittbrunnen håller Robert vaken. När Robert vilar är vi alltid två personer uppe på natten. Fram på småtimmarna fick vi en hel del vind och ordentligt regn i ett par “squalls”. Robert fick släppa rodret och det blev gungit med tvättmaskinskänsla igen. Natten var dock på det hela taget bra.

Vid femtiden på morgonen passerade vi halva sträckan (förutsatt att vi kan segla rakt mot mål). I skrivande stund 1.258 M kvar. Det känns bra! För att komma fram kl 12.00 UTC nästa söndag (9/12) måste vi hålla en medelfart från och med nu på 7,7 knop. Det blir tufft med tanke på de förestående lätta vindarna. Vi får se!

Den uppmärksamme gryningsvakten skönjde på morgonkvisten ett nytt “fenomen” i kölvattnet på båten. Det såg helt enkelt ut som en tunn stark virvel säväl just akter om, som långt bakom båten. När det ljusnat något blev det tydligt att något fastnat under båten. När det ytterligare ljusnat såg man att det var en lina som satt fast i kölen. Skeppare och övrig besättning väcktes, genuan rullades in, vi lovade och båten stannades i vindögat. För att få loss linan blev vi tvungna att dra ombord den helt och hållet. Den visade sig vara 200 – 300 m lång, ca 30 mm grov. På linan satt ett par trasiga flöten och ett par gymnastikskor i storlek 37. Inga fötter eller övriga kroppsdelar hittades i skorna. Endast en liten (ca 2 cm) krabba fanns där.

Dagens djur är naturligtvis krabban.

Anders har bitvis blivit tråkad för att han på senaste tiden haft svårt att hålla fart i båten när han styrt. Man undrar om detta kan ha något med linan runt kölen att göra? Just nu är rösterna 1 mot 4 att linan är orsaken (alltså till Anders nackdel!). Den objektive läsaren kan, och bör, själv bilda sig en uppfattning i frågan.

Lördagkvällens dans blev riktigt lyckad och fem personer delade på en halv flaska vin och två öl. Vi tar nu igen oss och bara njuter. Skönt nog är det lite molningt och Robert styr.

En ögonblicksbild från Spirit just nu:
Tompa diskar
Peder duschar på akterdäck
Pia ligger på bridgedäck och läser “Med Fidra på världsomsegling” av Uno Thorben med stor behållning! En mycket uppskattad gåva från Bertil.
Erik går runt med en stor brödkniv och försöker på så vis få korvbröden att tina fortare
Anders sitter i radiohytten och hänger framför datorn
Robert styr

Vi tar idag en tidigare Advents Happy Hour med varmkorv, pata negra, Cruzcampo och Shore Managerns sköna karibiska skiva.

På middagsmenyn står torsk, dagen till ära med saffranspartiklar.

Vi har öppnat den första luckan i vår kalender ombord. Vi fann en verktygslåda!

Förberedelserna till Spirits lussetåg har påbörjats. Det har varit lite kamp och kiv om de olika rollerna men vi är nu, efter proffsigt medlande, alla överens:

Tompa: Lucia
Pia: Pepparkaksgubbe
Erik: Stjärngosse
Peder: Tomtenisse eller stjänrngosse (han har inte bestämt sig ännu)
Anders: Spelar orgel och leder körsången

Nu till vårt nya inslag:

Pias Egen Meteorologihörna:
ÅSSÅ TILL VÄDRET…
Tack!
Äntligen utrymme att i cyberspace få utrycka lite ord kring det som alla egentligen vet är helt avgörande här i livet.
Vädrets makt. Det är inte om börsen går upp eller ner, chefen på jobbet, Reinfeldt, EU eller Busch som håller i avgörandet hur det egentligen blir och hur vi känner oss, eller hur?
Fast kanske mer coolt förstås att tro på dessa ekonomiska spörsmål och dessa herrar när man minglar på Stureplan.
-“Fint väder idag”…kanske ger lite töntstämpel..
På en segelbåt mitt på Atlanten är den sanna makten i alla fall helt uppenbar.
ARC har valt att startas just vid den tid på året när vädret är mest fördelaktigt. När våra pålitliga passadvindar som Hadley-cirkulationen
orsakar är som bäst utvecklade och inga orosmoln i form av orkaner lurar i väst.

Vinden har från start varit mycket fördelaktig men icke desto mindre konstant i riktning och hastighet. Hittills under resan är spannet i vindrikting från 040 (i början) till runt 130 grader (idag) och hastighet från 7 till 30 Kt (medelvind ca 20 Kt). Ofta är ändringen långsam och vi vaggas sakta in i de förändrade förutsättningarna, men då och då har vi haft mer action med enstaka eller ihopbakade Cb-moln (Cumulonimbus) som ger oss vindvrid och kraftiga nersvep med byar upp mot 30 Kt. Dessa variationer avgör aktiviteten ombord. -Fock eller spinnacker, kursen mot mål, balansoragnens och kroppens subtila aktiviteter, kockens humör och så hur det sovs i styrbord och barbord förstås.

Ja som sagt, här ombord är det uppenbart att allt styrs av vädret.
Att livet går ut på ett samspel med naturen.
Det var en del filosofi och om vindarna här på Atlanten, so far. Nästa gång går vi in på prognoser och själva vädret här ute till havs.

I alla väder!
/Pia

I morgon kommer Peder, under pseudonymen Den Seglande Hobbyastronomen, beskriva vad som finns på himlavalvet efter mörkrets inbrott.

Dagens låt till Västindienskivan blir La Isla Bonita med Madonna
Kan vi hoppas på att få reda på vilka favoritstjärnbilderna är i morgon? Håll tummarna för en klar natthimmel!

Stay Tuned!

PS. Det ryktas att Tompa har en pudel i hytten. Ingen har dock sett den ännu. Det är inte alls omöjligt att den snart kommer fram och hamnar någonstans här på vår skeppsblog. Vi rapporterar vidare om något händer.



Half way there

ARC 2007 Posted on 2007-12-03 10:46:57

Inlägg från Spirit #1: (Mottaget från satellit-mail)

Här passerade vi 1350 Nm till St Lucia tidigt i morse vilket inebär att det “bara” är hälften kvar.

På morgonen har vi haft lite drama ombord då det visat sig att en 300 meter
lång lina fastnat runt kölen och bromsade upp vår framfart högst avsevärt.
Den är nu borta och vi är på spåret igen. Enligt samstämmiga metreologer är
vi dock på väg in i ett stiltjebälte som tyvärr inte går att segla runt utan
kommer att parkera alla ledare i 1-2 dygn innan passaden fyller på igen.

Ett stort tack till alla vänner och bekanta som skriver kommentarer i
bloggen – de läses och uppskattas av alla ombord.