Dag 11, Onsdag 5/12

Lazy Days.

Vi försökte sätta spinnakern under tisdagkvällen
men vinden räckte inte till och vår fart sjönk alldeles för mycket. ETA blev ngn
gång fram i mars nästa år så vi startade motorn igen. Natten var helt
stjärnklar. Vi påbörjade våra astronomistudier med hjälp av Pärs fina bok på
ämnet (tack Pär!).

En konklusion som vi är överens om är att området
Stjärnbilder känns väldigt sökt. Det är ok när man pratar om exvis Karlavagnen
som ju ser ut som en vagn, Orions bälte som med lite välvilja kan tolkas som ett
skärp eller Södra Korset som faktiskt ser ut som ett kors. Södra Korset var för
övrigt synlig från Grekland på de antika grekernas tid, men pga
precessionen (jordaxelns riktningsändring) kan den numer inte längre ses från
Europa. Stjärnbilden är synlig först från 25 grader nord (dock ej så
här års).

För att illustrera vad vi menar kan man ta fram
stjärnbilder som Giraffen eller Cassiopeia som svårligen kan uttolkas om
man bara tittar på stjärnorna. Värst av dem alla är ändå Jakthundarna som
är två stora hundar vilka illustreras av två stjärnor placerade i
huvudet (!) på en (!) av hundarna. Helt enkelt väldigt konstigt för den
oinvigde. Vi fortsätter våra studier i natt och ser om vi blir
klokare!

Fram på småtimmarna kom en liten skärva av månen
fram och lyste upp lite till. Sannolikt den sista månnatten den här resan. Hej
då kompis!

Det var lite trångt och stökigt på Peders nattpass;
en segelbåt (den första på länge), ett gäng delfiner och ett flygplan. Vi andra
hade det betydligt lugnare och kunde filosofera bäst vi ville.

Dagens djur är delfiner.

Igår var det knappt tre
Gotland Runt kvar. Idag är det bara ett drygt Fastnet Race kvar. Det går fort
framåt!

I morse kom det lite vind igen och vi satte
spinnakern. Vi har seglat sedan dess. ETA just nu är måndag kl 20:53. Vi som
hade hoppats på lördag och “Early Arrivals Party”. Har vi ordentligt flyt finns
en spillra av möjlighet att komma fram på söndag.

Just nu pågår montering av vårt soltak, eller
bimini, då värmen gör oss alldeles mosiga. Inte alls så att vi klagar, men det
är faktiskt ganska varmt.

Dagens låt till Västindienskivan är Montego Bay med
Beach Boys (vi tror att den heter så och att gruppen stämmer), dvs låten från
filmen Cocktail med megastjärnan(!) Tom Cruise. Ni vet “Key Largo Aruba…,
Bahamas, Bermuda…”

Idag återkommer Pia med sin Meteorologihörna.

– Pia
kan vi hoppas på en rejäl kallfront och friska, svala brisar?

– Nja…

Sist var det mest snack om vindar. Sedan dess har
vi nog samlat på oss så att vi nu erfarit alla tänkbara riktningar -och
hastigheter, dvs i intervallet 1-30 Kt (ca 0.5-16 m/s).

– Passadvindar? Ja och nej.
Det är ju det som är så härligt med naturen och
“makten” i vädret, att det delvis är det mest pålitliga man kan tänka sig,
samtidigt som det ibland visar musklerna och håller oss människor vakna och
under respekt.
De normala vindarna är ju en lagom (8-15 m/s)
nordost som längre västerut blir mer ost. Kopplat till detta
ett ganska snällt väder med Stratocumulus- Cumulus- och längre västerut
alltmer Cb- (Cumulonimbus-) moln.

Idag skulle vi ju fokusera lite mer på själva
‘vädret’ (def. allt utom “vackert väder”)

Vår resa började med ett normalt väder influerat av
Azoriska högtrycket -och Nordostvindar. Efter några dygn hade vi små
regnskurar nattetid. Sen ville vädret visa sin makt och vår litenhet här
på havet (visserligen på ett relativt snällt sätt).

Så efter ett par mellandagar i helgen laddade ett
tråg upp i sydväst. Natten mot måndagen
rörde tråget sig österut och kom i kapp en
rätt stationär kallfront. Vi “väderbitna” vet ju att ett ‘tråg’ är en
utskjutnig av ett lågtryck (precis som en ‘rygg’ är utskjutet från ett
högtryck). Vädret i tråget är alltså lågtrycksliknande (och i ryggen
således högtrycksliknande).

Så följden blev att molnen tornade upp sig och mitt
i natten mot månagen passerade vi själva fronten och himlen öppnade sig. Över
Spirit (och vakten; Erik och Tompa) föll några kubik färskt vatten med bra
tryck.
Mäktigt, eller hur?
Sen hade vi en gråmulen måndag med “kaotisk
molnhimmel” samtidigt som tråget avvecklades och vi seglade ifrån
det.

Detta lite ovanligare väderinslag på dom här
breddgraderna var perfekt prognostiserat av ARCs suveräna met-service: Stokey
Woodall (International Ocean Services) kombinerat med specialare via mail
från Met Anna Erron med Atlanterfarenhet. -Tack!
ARC control skickar Stokeys prognoser varje
förmiddag. Vi suger i oss informationen och smider dygnets planer utefter
den.

Sedan igår (tisdag) har vi hamnat i det klassiska
passadvädret. 2/8 Cumulus mediocris som lokalt bygger tjusiga vita
Cb-torn.
Faktiskt har vi ett stort slottsliknande torn nu
“klockan 12”. Det är så mycket energi och skönhet att man nästan
smälter. Sen är man är ju lite nyfiken hur det är innanför väggen
därframme… Med skräckblandad förtjusning måste jag nu gå upp på däck och
uppleva denna “storm-spotting”.

Nästa gånga kan vi prata lite om temperaturerna
härnere…

Anders, det är säkert lite svalare inne i Cb-skuren
därframme om det kan vara en tröst.
//Tack Pia!//

Stay Tuned!