Dag 13, Fredag 7/12

Efter onsdagens fina spinnakersegling bestämde vi oss, fram på förkvällen, för att byta till den mindre, lagade, spinnakern och segla med den fram till dess att vi skulle gå och lägga oss. Visa av erfarenhet ville vi undvika att ha för mycket segel uppe på natten. Särskilt nu då det är så mycket moln med vind och skurar i (sk squalls). Lagningen höll alldeles utmärkt och vi gick med god fart i en riktning något nord om målet.

Vi påbörjade middagen och två personer satt uppe i sitt brunnen och seglade stabilt genom de skurar och vindbyar som kom. När det blev dags för Tompa och Peder att gå ner och äta hade vi ett moln som kom ikapp och vi bestämde att vi skulle vänta med vaktbytet till dess att squallen hade passerat. Fort som ögat ökade vinden från ca 20 knop till 30 knop. Den snabba vindökningen i kombination med vår segelföring och vågförhållandena gjorde att rodret tappade greppet i vattnet och vi hamnade liggande på sidan. Helt enkelt en fet broach med stort B.

Vi släppte ut såväl spinnaker som storskot men eftersom trycket uppe i masten var så hårt låg vi fortsättningsvis på sidan. Regnet fullkomligen öste ner och vi förblev liggande på sidan i mörkret i några dryga minuter (vi missade att trycka på tidtagaruret..). Båten gjorde fart framåt och bommen släpade i vattnet vilket gjorde att vindtrycket fortfarande var hårt och båten kunde inte räta upp sig. Efter några försök att styra rakt och ta fart lyckades så Tompa få grepp och vi kunde falla av. De ord som växlades under skeendet var samlade och rationella och gick ut på att lösa problemet.

Nedtagningen av spinnakern gick sedan städat och vid besiktning visade det sig att allt på båten (och alla ombord) klarat sig utan skador. Dock gick lagningen på spinnakern upp igen, men inte värre än att den i skrivande stund är på segelloftet och förväntas komma fram när det mojnar något. Pia som var kvar nere i båten under broachen lyckades på ett mirakulöst sätt rädda maten (eller durken…) och alla fick till sist sin lyxlaxpasta till middag. Erik hade en “debrief” och gick igenom vad som hänt. Mycket bra!

Resten av natten seglades för enbart storen och vi har sedan dess gjort god fart mot mål. Bortsett från några mindre squalls var natten stjärnklar och vi kunde styra på Orion som flydde från Skorpionen över stjänhimlen.

På fömiddagen siktades två delfiner av en större modell, men de valde att bara kolla lite för att sedan simma vidare.

Efter lunch siktades en stor skugga i vattnet. Vi bedömde den till 5 – 6m lång. Den kryssade fram och tillbaka framför och under båten under lång tid. Det var en pilotval. Den hade kommit för att lotsa oss fram till Saint Lucia. Fantastiskt, vilket massa i rörelse! Den nyfikne läsaren undrar naturligtvis om det är lätt att fotografera pilotvalar. Svaret är nej. Att fotografera pilotvalar är svårare än både delfiner och kolibris, bland annat därför att de ytterst kort kommer upp till ytan och hämtar luft och då företrädesvis i omöjligt motljus. En bild där man kan skönja valen under vattenytan finns dock i bevismappen om någon skulle undra.

Dagens djur blir utan konkurrens Pilotvalen!

Vinden ligger stadigt på 20-25 knop och riktningen är hygglig. ETA någon gång på söndag känns fullt möjligt. Vi har i skrivande stund endast ett Gotland Runt på korta banan kvar (362 M).

Onsdagens låt till Västindienskivan blev Happy Hour Again med The House Martins
Torsdagens låt till skivan är: Vinden Har Vänt med Petter.
Dagens Bubblare är: En Liten Båt (blir ofta våt om magen när det stänker…)

Nu över till Pias Meteorologihörna. Kanske kan vi få lite mer på fötterna när det gäller sk squalls?

Mer torrt på fötterna när det gäller squalls blir svårt då dessa kraftiga skur/åskmoln (Cb-moln) innehåller tusentals ton med vatten.
På våra svenska breddgrader innehåller ett normalt åskmoln minst femtiotusen ton vatten!
Våra “gubbar” här kanske snarare innehåller hundratusen ton aqua.
Den som kan sin termodynamik vet ju också att det går åt värme att dunsta vatten varför luften kring regnet blir svalare samtidigt som självaste regnet är kallt. Det är i samband med detta vi också får de plötsliga vindökningarna sk nedsvep.
Men det är också rätt fräscht med dessa högtryckstvättar på den salta riggen och däcket. Svettiga kroppar mår också bra av avspolning mellan den stekande hettan.

Värme ja, idag skulle vi behandla temperaturerna under vår resa. Vid starten var det behagliga dryga 20 grader och 25 i vattnet. Sakta men säkert har det stigit till 28 (!) i vattnet och ca 30-35 i luften på dagarna. Efter regn och på sena nätter har vi 23-25 grader vilket faktiskt känns lite svalt…. Allt är ju relativt.
Sen har vi ju den 50-gradiga bastun i byssan när kocken är i sitt esse (ej meteoroliogi, tror jag).

Åter till det 28-gradiga vattnet som vi seglat på i flera dagar nu. 27 grader säger man att de tropiska cyklonerna behöver för att bildas och fortleva…
Den intensivaste perioden för dessa är i augusti-september. Den höga havstemperaturen ska passa in med afrikanska åskväder som lämnar för en resa över Atlanten. Dessa åskväder måste vara på tillräckligt nordlig latitud för att få lite Coriolis effekt som sätter snurr på det hela. Utöver detta finns det andra parametrar som ska stämma också för orkanbildning men det sparar vi till en annan gång.

Här på Spirit kommer vi säkert bli tillräckligt ödmjuka inför Vädrets makter om vi inte redan är det. Det närmaste dygnet kommer våra Squalls också innehålla åska enligt prognosen, så då får vi säkert se och smaka på ännu mera power.

Stay Tuned!